Fado kallas ofta för portugisisk blues, genren förknippas precis som blusen med skildringar av smärta, lidande, längtan och önskningar men också glädje. En musikform som liksom tango, bolero och fransk chanson, är musik som har sitt ursprung i bar och restaurangkulturer ofta i hamnstäder – sociala miljöer där känslorna svallar högt och där poesin flödar och blandas med dansen – både inspirerad av portugisiska sjömansvisor, latin, arabiska tongångar och afrikanska slavsånger.
I den unga Cristina Brancos musikuniversum regerade jazzdrottningar som Billie Holiday och Ella Fitzgerald och det var inte förrän hon på sin artonårsdag, när hennes farfar gav henne ett album med Amália Rodrigues, som den bilden förändrades och hon kom att utvecklas till en fadista. Nu 25 år senare har Cristina Brancos innerligt passionerade och sensuellt poetiska röst lyft in henne i fadomusikens finrum.