Alla vet vilka Det Blev Handgemäng är. Åk ut i skogen mellan Osby och Älmhult och de har varit där och spelat. Åk upp på Kinnekulle och du hittar en dansbana där Det Blev Handgemäng stått och spottat och fräst ut låtar natten lång. Stoppa en bil mellan Falun och Gävle och du kommer få höra om ett konsertminne. Eller knalla in innanför tullarna i självaste huvudstaden och det kommer tisslas och tasslas om senaste giget.
Det Blev Handgemäng är antagligen Sveriges flitigaste band inom americana-genren. Kontrabasisten Elins gamla 740 håller fortfarande när orkestern susar runt och bjuder upp på krogar, dansbanor, slott och kojor. Och när bilen väl ger upp och ramlar ihop, då får bandet helt enkelt ta apostlahästarna.
Sedan debuten har bandet nu blivit åtta år svängigare och skaffat sig sprillans nya smeknamn. Musiken är fortfarande djupt rotad i amerikansk folkmusiktradition, vilket recensenterna beskrivit som ”autentiskt så det förslår”. Alla spår är dock egenskrivna förutom ”Coo Coo Bird”, som såklart är obligatorisk för bandet att spela in. Clarence Ashley's hit från 1929 har nämligen fungerat som kioskvältare ända sedan bandet bildades 2009, men för att hålla saker fräscha kommer den här med ett nytt groove.
Dumsnäll Svensson och Dumsnäll Jansson piskar groovet framåt, Bulls-Eye Engberg limmar perfekt och ger allt en stadig grund och Licket Johansson flyter ovanpå och ger det hela flärd. Att Jansson, Johansson och Engberg sjungit tillsammans på tusen scener märks också ganska tydligt när fraseringen i trestämmigheten sitter som en smäck.
På scen:
Elin ”Bulls-Eye” Engberg - sång, kontrabas och komposition
Bror Gunnar ”Dumsnäll” Jansson - sång, gitarr och komposition
Christoffer ”Licket” Johansson - sång, gitarr och komposition
Emanuel ”Dumsnäll” Svensson - trummor