KRISTIAN ANTTILA + SUPPORT: LEO SKYWELL"Rum 4, Avd 81” är Kristian Anttilas första helt akustiska skiva. Anttila, som debuterade 2003, har från sina 6 album haft otaliga P3-hits och är en av Sveriges flitigast turnerande artister. ”Rum 4, Avd 81” släpptes den 12:e februari 2016 och följs av en större Sverige-turné.”Hej! Kristian Anttila heter jag. Jag är man. Jag är 36 år gammal. Jag sjunger och spelar gitarr. Jag vet att det är dåligt men nu är det så. Det var liksom det som fanns tillhands. Jag blir glad när jag sätter mig med gitarren. Jag tycker det låter fint som det gör. Jag behöver inte härma mina idoler längre. Det kommer av sig självt. Dom här 9 låtarna spelade jag in i all sin enkelhet så att Jakob och Sonja kunde få höra. Det lät så raspigt över telefon tyckte dom. Det blev väldigt fint tyckte dom också och sa att alla borde få höra. Mmm så här har ni. Och egentligen kanske inte en gitarr hade behövts. En benflöjt hade räckt. Eller en kokosnöt. Ett sus i bakgrunden. Nåt litet sällskap åt orden bara för det är vad denna skivan handlar om; Orden. Jag är en stor poet nämligen. Detta faktum har tidigare skymts av rökmaskiner, rövarliv och elgitarrer. Denna gången har jag städat bort allt sånt bös man mest brukar använda för att försöka bli rockstjärna.Men vad är då Rum 4 Avd. 81? Jo, jag hamnar där ibland. Särskilt mycket då jag skrev dom här låtarna. På Avdelning 81 blir man inlåst utan sladdar och vassa saker. På kudden ligger det tandkräm och tandborste. Personalen är snälla i början och ger en lite filmjölk och en näve lugnande vita och röda tabletter om man kommer sent på natten som jag brukar göra. Sen är det meningen man ska vila. Jag är dålig på det men försöker så gott jag kan.Utöver att vara tyst och titta på tråkiga tv-program så skrev jag mycket den senaste vändan. Om gråa kråkor. Om livet som pågår medan man väntar på sådant som aldrig händer. Om vykortsdrömmar. Om klockorna som aldrig slutar ringa in en. Med lite stöd och uppmuntran av mina vänner blev det tillslut en skiva. När jag tänker efter är den nog inte till för alla. Det gör inget. Väldigt få hoppas jag på sätt och vis. Den är ju bortanför svart. Tvär. Enkel. Rå. Oresonlig. Hopplös. Hoppas ni gillar den. Eller inte. Varsågoda.”Leo Skywell debuterade som soloartist hösten 2015 med popklistret ”Leisure/Desperation” som hyllades av bland andra Festivalrykten och Hymn. En tio datum lång Sverigeturné följde innan han gick in i studion med Kristian Anttila för uppföljaren ”Seduction Techniques”. Här fick vi en hårdare och samtidigt mer dansant Leo som Djungeltrumman beskriver så här: ”Det är ju så snyggt, han gör det så snyggt, refrängen är en jävla uppvisning”. Gaffa fyller på: ” ”Svävandes mellan Jens Lekman-sk sång och modern semidrömsk och bombastisk listpop”Senaste släppet är ”What A Time To Be Alive”, som Leo premiärade när Magasinet Filter presenterade vårens bästa Göteborgare på Stadsteatern i just nämnda stad. Singeln är första låt ut från Skywells debut-EP ”Time Will Darken It” som släpps i maj 2016 - producerad av John Forslund och Leo i Forslunds studio, samt mastrad i Svenska Grammofonstudion av Hans Olsson Brookes.
I samarbete med United Stage.