Vasas Flora och Fauna
Ibland lönar det sig att lyssna till sånger från de bortglömda, avklippta provinserna. De kan tjäna som en välbehövlig påminnelse om att allt inte är lika överallt, men inte heller helt och hållet annorlunda.
”Släkt med Lotta Svärd” med Vasas Flora Och Fauna är en samling sådana sånger. Österbottniska Vasa översköljdes under 90-talet av hardcore-vågen från Umeå, som ligger bara några mil bort på andra sidan Kvarken. På båda sidor lämnade den efter sig ett stort antal vilsna själar, vars vrede mot normalkulturen och etablissemanget hade varit stark i tonåren, men som i vuxen ålder inte längre var klädsam. Mattias Björkas härstammar från denna de inställda upprorens tid. Tillsammans med pianisten Iiris Viljanen har han skrivit låtar som på särpräglad Vasadialekt berättar om frustration som inte vill lägga sig, om karaktärssvaghet och misslyckanden, och sedan lite om tröst. Det är något så ovanligt som ett glänsande svenskspråkigt popalbum som egentligen inte är svenskt över huvud taget.
När ”Släkt med Lotta Svärd” släpptes i våras hyllades den av en unison kritikerkår. Många sträckte sig så långt som till att kalla skivan ”årtiondes bästa svenska album”. Med ett snittbetyg på 4,4 på Kritiker.se, stora intervjuer i DN, SvD och SVT, ”bäst ju nu”-utnämningar från P3 Musikguiden och Aftonbladet, samt en helt utsåld releasekonsert på Scalateatern i Stockholm har Vasas Flora och Fauna snabbt etablerat sig som en av de allra mesta intressanta akterna just nu.Kvällens support: Klas